Till undermeny Karta Kontakt

Ordlista

Allmän plats – en gata, en park, ett torg eller annat område som enligt detaljplanen är avsedd för gemensamt behov.

Antagande – steg i planprocessen där kommunfullmäktige (KF), eller nämnd delegerad av KF, beslutar om att godkänna detaljplanen.

Behovsbedömning – prövning om genomförandet av en plan kan medföra betydande miljöpåverkan för t.ex. djur- och växtliv, människors hälsa och mark, vatten och luft.

Bruttoarea (BTA) – arean av mätvärda delar av ett våningsplan, rumshöjd mm avgör hur stor bruttoarean blir.

Byggherre – den som för egen räkning utför eller låter utföra projektering-, byggnads-, rivnings-, eller markarbeten.

Bygglov – steget efter att detaljplanen vunnit laga kraft och ska börja bebyggas. Ansökan om bygglov skickas in till kommunen för nybyggnationer och tillbyggnader.

Byggnadsverk – byggnad som bostadshus eller annan anläggning.

Dagvatten – det tillfälliga regn eller smältvatten som rinner av från tak eller asfaltsytor. Måste tas i beaktande när områden detaljplaneläggs.

Detaljplanekravet – anger i vilka situationer detaljplan ska upprättas: t.ex. för ny sammanhållen bebyggelse, förändring eller bevarande av bebyggelse.

Detaljplaneprocessen – syftar till att bedöma lämplighet, läge och behov av det inkomna förslaget. Processen som pågår i flera steg säkrar att kommunen fått in synpunkter och fakta från myndigheter och medborgare för att få fram ett bra beslutsunderlag till politiken som förankrar förslaget.

Exploateringsavtal – ett avtal mellan kommun och en byggherre eller fastighetsägare gällande genomförande av en detaljplan som är på mark som inte ägs av kommunen.

Fastighetsbeteckning – det unika namnet för fastigheten. Består av kommun- och traktnamn, block- och enhetsnummer.

Fastighetsförteckning – dokument framtaget av Lantmäteriverket som visar vilka sakägare, fastighetsbeteckningar och vilken mark detaljplanen berör samt allmänna vattenområden. Även gemensamhetsanläggningar och samfälligheter ska finnas med i förteckningen.

Frimärksplan – term för när det i redan existerande bebyggelse infogas en detaljplan för byggnad eller gata om behovet uppstått.

Fornlämning – föremål och platser från förr som enligt miljöbalken är skyddade och inte får skadas. Gäller bl.a. gravplatser, ruiner och ristningar. Det är länsstyrelsen som beslutar hur allmänheten ska bete sig i ett fornlämningsområde. Förut benämnt som K-märkt men är numer Q-märkt.

Fysisk planering – vad man kallar den verksamhet som arbetar med detaljplanering.

Fördjupad översiktsplan (FÖP) – vissa delar i kommunen, som tätorter eller kustområden, brukar redovisas i en FÖP. Där klaras huvuddragen gällande t.ex. kvartersstruktur, markanvändning och gatunät ut när man inte vill eller kan detaljplanelägga hela området samtidigt.

Genomförandeavtal – menas med vilken typ av avtal som tecknas när planläggning ska tas fram: markanvisnings- eller exploateringsavtal.

Genomförandetid – tid som anges i detaljplanen för hur lång tid kommunen har på sig att anlägga exempelvis gator m.m. inom detaljplanen. Genomförandetiden kan vara minst 5 år och max 15 år.

Granskning – steg i planprocessen som följer efter samråd där all fakta ska ha inkommit och alla berörda (kända sakägare, myndigheter, organisationer av hyresgäster, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har väsentligt intresse av planförslaget) granskar kommunens slutliga planförslag.

Granskningsutlåtande – sammanställning av de skriftligt inkomna synpunkterna inskickade av övre nämnda berörda på förslaget.

Grönstrukturplan – dokument över de sammanlagda grönområdena i städer och tätorter.

Huvudman – den som äger huvudmannaskap för allmänna platser i en detaljplan. Huvudregeln är alltid att kommunen ska vara huvudman för alla allmänna platser.

Illustrationsplan/karta – beskriver hur utseendet på byggnadsverken i detaljplanen kan se ut.

Kungörelse – meddelande till sakägare om innehållet av planförslaget. Kan skickas ut brevledes eller föras in i en ortstidning och på kommunens anslagstavla.

Kvartersmark – mark där det kommer vara bostäder, handel och industri.

Laga kraft – sista steget i planprocessen. Juridisk term som betyder att en dom eller beslut av domstol eller en myndighet inte längre kan överklagas. Tidigast tre veckor från att beslutet eller domen tillkännagetts på kommunens anslagstavla vinner planen laga kraft.

Lantmäteriet – har ansvar i processen att t.ex. arbetet med fastighetsindelning i detaljplan tillämpats korrekt, att frågor gällande huvudmannaskap är rätt hanterade och att det framtida genomförandet av detaljplanen är under relevant lagstiftning.

Ledningsrätt – den som äger en ledning för allmänt behov, t.ex. en kraftledning eller kommunala VA-ledningar, har rätt att utnyttja utrymme för ledningen på en fastighet.

Länsstyrelsen – har ansvar i processen för att företräda och samordna statens intressen och ta fram planeringsunderlag. De ska bl.a. bevaka riksintressen, miljökvalitetsnormer, strandskydd, regional samordning samt frågor som rör hälsa och säkerhet.

Markanvisningsavtal – ett löfte av kommunen till byggherren att, under en viss tid och på vissa villkor, ensam förhandla med kommunen om genomförandet av ett exploateringsprojekt på kommunens mark.

Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) – en skriftlig redovisning av miljöbalkens 10 punkter hur planen betyder positivt och/eller negativt för miljön.

Områdesbestämmelser – kommunen kan anta bestämmelser över ett område som inte är detaljplanerat, t.ex. för att bevara värdefull bebyggelsemiljö eller se till att en viss mark säkras på det sätt som översiktsplanen uttrycker att marken borde användas till.

Plan- och bygglagen (PBL) – lagen som innehåller bestämmelser hur planläggningen av mark, vatten och byggande ska gå till. Nu gällande PBL är från 2 maj 2011.

Planavgift – avgift till kommunen för arbetet med åtgärder och framtagande av detaljplanearbete. Den tecknas oftast i plankostnadsavtalet och betalas under planprocessen. Kommunen får endast ta ut självkostnadspris.

Planbesked – ansökan inskickad till kommunen från fastighetsägare, företag, myndighet eller organisation som äger marken för att se om kommunens har för avsikt att planlägga området. Observera att planbesked inte är bindande och att kommunen tar ut en avgift för detta.

Planbeskrivning – tjänstemännens redovisning av planen med bl.a. illustrationer, genomförandebeskrivning och avtalets syfte.

Planeringsarkitekt – titel på tjänsteman som jobbar med fysisk planering.

Planförfarande – det finns olika sätt att arbeta sig igenom en detaljplan som beror på vilka förutsättningar det berörda området har. T.ex. kan det gå igenom standardförfarande om planförslaget är överens med översiktsplanen, inte är av betydande intresse eller i övrigt stor betydelse för allmänheten samt inte medför betydande miljöpåverkan. Om planförslaget går emot nämnda kriterier eller länsstyrelsens granskningsyttrande över gällande översiktsplan ska utökat förfarande användas.

Planmonopol – i Sverige är det kommunerna som har ensamrätt på planläggning av mark och vatten.

Prickmark – anger vart byggnader inte får uppföras.

Projektering – förstudie eller planeringsfas innan genomförande av planarbete kan påbörja.

Sakägare – de fastighetsägare, hyresgäster, bostadsrättshavare, boende och vissa föreningar m.fl. som blir berörda av en detaljplaneläggning.

Samråd – steg i planprocessen som sker relativt snart efter processens start där fakta om marken ska komma till kommunens kännedom för att kunna ta fram så bra beslutsunderlag som möjligt. Samrådet sker med sakägare, myndigheter och kända organisationer som berörs av planen.

Stadsarkitekt – chefsbefattning i en kommun eller stad som har övergripande ansvar för utvecklingen och visionsarbetet för bebyggelsen.

Tillgänglighetslagen – på alla nya allmänna platser och byggnader är det krav på lättillgänglighet för människor med funktionsnedsättning. Det kan gälla handikappsparkeringar, ramper samt hissar.

Vatten- och avloppsplan (VA-plan) – ett dokument som ger en heltäckande och långsiktigt planering för hela kommunen. Där ska framgå vilka områden som ska ha allmänt (kommunalt) vatten och avlopp och vart det i fortsättningen förblir enskild VA-försörjning.

Överklagande – efter att en detaljplan blivit antagen kan den överklagas till Mark- och Miljödomstolen senast tre veckor efter att de justerade protokollet från beslutande nämnd sitter på kommunens anslagstavla. För att ha rätt att överklaga ska man vara sakägare och ha yttrat sig skriftligt under samråd eller granskning och där inte fått sina synpunkter tillgodosedda.

Översiktsplan (ÖP) – ett dokument som ska finnas i varje kommun som tjänar till vägledande beslutsunderlag vid detaljplanering. ÖP ska innehålla mål och riktlinjer för hela kommunens yta över lämplig mark- och vattenanvändning.

  • Uppgiftslämnare: Emelie Hedman
  • Senast uppdaterad 3 apr 2017