Till undermeny Karta Kontakt

Invasiva arter

Främmande arter av växter och djur som inte hör hemma i Sverige har förts in hit avsiktligt eller oavsiktligt under årens lopp. Oftast har de inga naturliga fiender här och passar inte i våra ekosystem och kan sprida sig explosionsartat eller tränga ut inhemska arter och därmed bli så kallade invasiva arter som vi vill decimera eller kanske helt utrota om det går. 

I Knivsta kommun vill vi just nu uppmärksamma er på två arter. Här försöker vi ge lite kunskap kring detta genom bilder på arterna och länkar till bra hemsidor för er som vill veta mer.

Jätteloka 

Heracleum mantegazzianum

Jätteloka helbild, foto A-C Thor  

Varför uppmärksammar vi jättelokan? Av växtens saft kan man få brännskadeliknande skador, speciellt om man rör växten vid solsken. Läs i länkarna till höger hur du ska gå tillväga om du vill bekämpa lokan på din fastighet. Kommunen har idag ingen laglig rätt att tvinga markägare att ta bort jättelokor, men kan förelägga om försiktighetsåtgärd om jättelokorna utgör en olägenhet för allmänheten; t ex om de står invid ett gångstråk eller en badplats. Jordbruksverket ihop med länsstyrelsen samverkar med kommunerna runt om i Sverige för att bekämpa denna växt och ha kontroll på dess utbredning. 

Identifiering: Jätteloka är en mycket storväxt, flerårig ört. Stjälken kan bli upp till tre meter hög och nästan tio centimeter tjock. Bladen är mycket stora, upp till en meter breda. Jätteloka blommar i juli-augusti. Blommorna är vita och sitter i mycket stora, plattade till halvklotformigt välvda flockar. 

Jätteloka i grupp, foto A-C Thor Blad av jätteloka i jämföresle med mobiltelefon, foto A-C Thor
Så här ser jätteloka ut. På bladet ligger en telefon för att ge en uppfattning om dess storlek.

Spansk skogssnigel
Arion vulgaris

Spansk skogssnigel, foto A-C Thor

Den spanska skogssnigeln, så kallade "mördarsnigeln", har väl uppmärksammats av de flesta i Knivsta kommun, speciellt vid regnigt väder. Idag förekommer denna invasiva art i alla slags miljöer i vår kommun.

Den upptäcktes första gången i Sverige 1975. Snigelns livscykel är ettårig. Den är tvåkönad och varje individ har förmågan att lägga upp till 400 ägg under en säsong, innan den dör i oktober. Det är ungsniglar i olika storlekar som vanligen övervintrar i jordhålor på ca 10-20 cm djup. Snöfattiga, kalla vintrar med tjäle ger ökad dödlighet. Ungefär när vitsipporna blommar vaknar sniglarna ur sin vintersömn. Stora ungsniglar börjar då föröka sig och lägger ägg direkt på våren. Äggen är 3-4 mm stora och vitaktiga. De läggs i grupper om 10-30 ägg, ytligt i grunda gropar eller direkt på jorden, i löv och kompost på fuktiga skyddade platser. Både ägg och sniglar är känsliga för torka och torra somrar ökar dödligheten. Som vuxen blir snigeln 7-15 cm och antar vanligen en smutsbrun nyans som kan variera från orangegult till nästan svart.

Den spanska skogssnigeln är en allätare, som äter både levande och döda växter men även animalisk föda. Den föredrar material som håller på att brytas ner och komposten är ett populärt tillhåll. Den kan även äta levande artfränder; därav namnet "mördarsnigel".

Spansk skogssnigel, foto A-C Thor Spansk skogssnigel, foto A-C Thor
Spansk skogssnigel kan variera i färg från smutsbrun, orangegult till nästan svart. 

Att genom grannsamverkan plocka sniglar är en mycket effektiv bekämpningsmetod när det gäller den spanska skogssnigeln. Sniglarna avlivas bäst genom att man klipper huvudet av den och lämnar den kvar. Eftersom de är kannibaler lockar det till sig ytterligare sniglar som sedan kan avlivas. Den sämsta metoden är att sprida ut salt. Det rekommenderar vi inte då det påverkar andra djur och mark negativt. 

Bekämpa inte alla sniglar och snäckor i din närhet.

Flera arter äter bara dött material och är på så sätt "städpersonal" i våra trädgårdar och i vår natur. Värna den naturliga biologiska mångfalden. Här kommer några andra arter att uppmärksamma:

Pantersnigel, foto A-C Thor
Pantersnigel ska definitivt sparas. Den är både vacker och nyttig, sägs även konkurrera med "mördarsnigeln" och köra bort den. 

 

Trädgårdssnäcka, foto A-C Thor Trädgårdssnäcka på bark, foto A-C Thor
Trädgårdssnäckor gör oftast ingen större skada och bör få leva. Den kan ta en tugga lite här och var i trädgården på dött och levande material. En del arter av dessa små snäckor hittar man högt uppe i träden.

 

 Lundsnäcka, foto A-C Thor
Lundsnäckan kan bli en ganska jobbig skadegörare i trädgården. Samla in och avliva den bara om du upplever att den är ett problem i din trädgård. 

Vinbergssnäcka, foto A-C Thor 
Sveriges största snäcka är vinbergssnäckan. En läckerbit som oftast inte ställer till några större problem. 

Mer information och kunskap kan du få via länkarna i högerspalten. 

  • Senast uppdaterad 6 sep 2016