Kata kom med tåget till Knivsta – om folkrörelser och arbetarrörelsen i Knivsta

Folkrörelser grogrund för folklig organisering

Redan under slutet av 1800-talet började människor att samlas för att förändra samhället i stora och små frågor. Frikyrkor, nykterhetsrörelser och fackföreningar drev frågor som religionsfrihet, stopp för supandet och bättre arbetsvillkor. Genom organiseringen fick människor praktiska erfarenheter i demokrati.

Folkrörelser i Knivsta

I Knivsta var frikyrkorna och nykterhetsrörelserna de första folkrörelserna. Lagga Missionsförsamling bildades redan 1866, en baptistförsamling i Östuna bildades 1889 och i Knivsta-Vassunda bildades en Blåbandsförening 1892 och senare en i Husby-Långhundra 1899. Blåbandsföreningen var en kristen rörelse som verkade för nykterhet.

Det som utgör dagens Knivsta var länge en utpräglad jordbruksbygd. Först 1865 började järnvägssträckan Stockholm-Uppsala att byggas. Järnvägen och det senare stationshuset förlades en bra bit utanför det gamla sockencentret kring kyrkan för att inte vara i vägen. Genom järnvägen förbättrades kommunikationerna i landet. I samma hus som stationen inrättades även postkontor och telegrafstation. De förbättrade kommunikationsvägarna blev viktiga verktyg för att sprida rösträttskampen och organisera arbetarrörelsen, inte minst för sådana som Kata Dalström och LKPR, men stationen kom även att påverka Knivsta samhälles utveckling.

Särsta gård blev 1879 gästgiveri och skjutsstation för Knivsta station. Ganska snart blev dock stationen ny mötesplats. På 1890-talet hade handel, slakteri och svagdricksbryggerier etablerats i området. 1894 köptes en del av Särsta av Knivsta mejeriförening vilken uppförde en stor tegelbyggnad invid järnvägen. 1899 bildades Knivsta sågbolag av Lundqvist och Hudéns och från 1906 utvidgades verksamheten till att omfatta ett tegelbruk. Den nya industrin innebar en expansion av samhället. Apotek, skola, föreningslokaler (Staffansgården) samt arbetarbostäder växte nu fram kring stationen.

Arbetarrörelsen i Knivsta

Med industrierna kom industriarbetare till Knivsta. De nya ”arbetarna” försökte socialdemokraterna mobilisera för rösträtt och bättre arbetsvillkor.

En lågkonjunktur i Sverige 1909 gjorde att många företag försökte pressa ner arbetarnas löner. För att få igenom sitt krav genomfördes lockouts av 80 000 textil- och sågverksarbetare och fackföreningsrörelsen svarade med en strejk där som mest 300 000 arbetare deltog däribland tegelarbetarna i Knivsta. I Alsike tillsattes på kommunalstämman 15 oktober 1916 sex stycken extrapoliser att vid behov biträda kronolänsman vid oroligheter. Storstrejken blev ett misslyckande för arbetarrörelsen. Efter tre månader var strejkkassorna slut och arbetarna tvingades återvända till arbetet.

1916 kom Kata till Knivsta

Även om andelen fackanslutna sjönk något efter storstrejken, återhämtade sig socialdemokratin snart och rörelsen fortsatte att växa. 1916 kom Kata Dalström till Knivsta. Det finns inte särskilt många uppgifter om själva mötet. Hon kom med tåget och ska enligt uppgift ha klivit upp på en låda utanför Lundells smedja. Enligt Carlsson ska hon också skämtsamt ha konstaterat att det var en stor uppslutning: "Kors va folk. Vad har ni kommit hit för? Är det bara för att se Vidundret?" Med tanke på att organiseringen kring kvinnans politiska rösträtt var högaktuell är det troligt att Kata just talade om det ämnet med.

Några konkreta spår efter Katas besök blev det dock inte. De lokala fackföreningarna i Knivsta tillkom först på 20-talet: ett för metallarbetare, ett för träindustriarbetare, ett för grov- och fabriksarbetare och ett för lantarbetare. I Lennart Runndings bildsamling finns en bild från en förstamajdemonstration från 1933 där flera fackföreningsfanor syns. Flera av dessa finns bevarade i Folkrörelsearkivet i Uppsala.