Kritik mot byggandet av Gredelbyleden
I Knivsta fanns redan från mitten av 80-talet en växande kritik mot att tillhöra Uppsala kommun. 1986 utreddes fråga om en kommundelning mellan Knivsta och Uppsala efter ett förslag från miljöpartiet i Uppsala. Bakgrunden var bland annat byggandet av Gredelbyleden som hade presenterats 1984. Utbyggnaden av de västra delarna av Knivsta hade ökat behovet av bra kommunikation över järnvägen. Tanken var att länka ihop de två stadsdelarna och att leda bort trafik från centrum. Många i Knivsta tyckte det var ett stort ingrepp i stadsbilden och synpunkterna ledde till en lokal folkomröstning. Resultatet blev ett nej, men 1986 fattades ändå beslut om att bygga leden, om än lite längre bort än ursprungligen.
Utredningen om kommundelning 1986 drog slutsatsen att en delning skulle innebära högre kostnader för både Knivsta och Uppsala. I Knivsta riskerade bland annat VA-taxorna att höjas kraftigt. Knivsta kommundelsnämnd, som bildats 1982, svarade i sitt yttrande till utredningen att det inte var meningsfullt att utreda frågan om kommundelning eller folkomröstning vidare. Centerpartiet framhöll särskilt att den nyligen genomförda reformen med kommundelsnämnder inte hade fått tid att stabiliseras än. Ärendet avslutades därför utan åtgärd.
Skolfrågan gör kraven på kommundelning aktuell igen
Den lokala kritiken i Knivsta fortsatte dock att växa. Lokalt ansåg många att Knivstas frågor fick låg prioritet och att beslut som rörde Knivsta fattades centralt utan tillräcklig hänsyn till den lokala opinionen. 1995 inkom tre motioner, en från moderaterna och två från centerpartiet om kommundelningar. Båda motionerna lyfte fram att större hänsyn måste ges till den lokala opinionen i orterna runt staden. I Knivsta kommundelsnämnd förhöll man sig neutralt. I samtliga partier fanns det både anhängare och motståndare till förslaget.
Hösten 1996-1997 bildades gruppen Knivsta 2000, vilken samlade personer som var intresserade av en kommundelning. En av de utlösande frågorna var ett förslag om att högstadieeleverna på Thunmanskolan skulle bussas in till Uppsala för att lösa problem med trängsel på skolan. Lokalt fanns ett starkt motstånd bland föräldrar och elever. Andra områden där Knivsta ansågs bortprioriterat var i fråga om ny ishall samt kring elevvårdsresurser. Föreningen ansökte om en utredning av en kommundelning hos Kammarkollegiet samt genomförde lokala opinionsundersökningar i egen regi.
En folkomröstning om kommundelning
Den lokala opinionsbildningen fick stort mediegenomslag. Efter mycket arbete fattade fullmäktige i Uppsala den 26 januari 1999 beslut att en folkomröstning skulle hållas 13 juni samma år (samtidigt som valet till Europaparlamentet). Röstberättigade i folkomröstningsfrågan var de personer som var bosatta Knivsta kommundel. En Ja- och en Nej-kampanj bildades för att väcka opinion i frågan.
I valet hade Knivstaborna tre alternativ att ta ställning till:
- JA. Jag vill att kommundelen Knivsta ska bli en egen kommun.
- NEJ. Jag vill att kommundelen Knivsta skall ingå i Uppsala kommun.
- BLANK. Jag avstår från att ta ställning i frågan.
I valet deltog 62,2 procent av de röstberättigade. Av dessa röstade 56,7 procent Ja, 38,2 procent nej och 5 procent blankt. Störst andel nej-röster kom från Husby-Långhundra, Lagga och Östuna.
Resultatet ledde till att Uppsala kommun ansökte hos regeringen om att två nya kommuner skulle ombildas. Knivsta kommun och Uppsala kommun. Efter utredningar fattade regeringen beslut 19 april 2001 om att Knivsta kommun skulle bilda egen kommun från 1 januari 2003.
Skriv ut
