1952 års kommunreform påverkade inte städerna. Administrativt var det fortfarande skillnader i regler och befogenheter mellan kommuner och städer. Samtidigt fortsatte befolkningsomflyttningen från landsbygd in till städerna och från glesbygd till tätort. Redan i början av 60-talet ansåg staten att många kommuner blivit för små.
En ny utredning tillsattes 1962. Utredningen skulle göra en ny bedömning av lämplig kommunstorlek men också ta hänsyn till näringsgeografiska och befolkningsmässiga rörelsemönster. Utredningens slutliga förslag var att 300 kommunblock skulle bildas, vilka på sikt, genom frivilliga sammanslagningar, skulle bilda nya enhetskommuner. I det förslaget ingick att Knivsta skulle införlivas i Uppsala kommunblock. Därmed skulle kommunen byta länsgräns samtidigt och knytas närmare en större stad.
Intresset för frivilliga sammanslagningar var dock, precis som innan, lågt. Därför ändrades den statliga linjen och frivilligheten ersattes med ett tvång. Kommunerna skulle nybildas, antingen från 1 januari 1971 eller 1 januari 1974.
Reaktionerna i Knivsta
År 1968 tillsatte kommunfullmäktige i Knivsta en snabbutredning för att se över möjligheten att antingen ansluta sig till Sigtuna eller Uppsala stad. Kommittén konstaterade att Knivsta var en ort i stark expansion men med begränsad möjlighet att klara den snabba utvecklingen själv. Att ingå i Uppsala kommun skulle innebära mer resurser för att möjliggöra den fortsatta lokala utvecklingen. Att frivilligt ingå i Uppsala kommun innebar också att man slapp tvingades införlivas i en kommun 1974.
Bland allmänheten fanns inte något större motstånd mot att ingå i Uppsala. Man såg fördelar med att få tillgång till sjukhus och vårdcentraler på närmare håll. Likaså såg man det naturligt att bli en del av Uppsala när de flesta ändå åkte till staden för att uträtta ärenden eller vid större handel. 16 december 1968 biföll därför fullmäktige förslaget till sammanslagning med Uppsala. Tillsammans med Uppsala stad och sex andra storkommuner bildades Uppsala kommun 1971.