Trots det strategiska bildandet av ett konservativt parti gick liberaler och socialdemokrater framåt i det 1906 och kung Oscar II lät därför Liberala samlingspartiet, under ledning av Karl Staaf, att bilda sin första regering. Partiets huvudfråga i valet hade varit rösträtten. Regeringen Staaf presenterade därför ett förslag på rösträttsreform som skulle innebära allmän rösträtt för män över 24 år, givet att de betalat sin skatt, genomfört värnplikten, inte var satta under förmyndare, var satta i konkurs eller mottog fattighjälp. Enligt förslaget skulle valen ske genom det då gällande majoritetsvalsystemetet.
För de mest konservativa var majoritetsvalet ett hot, man insåg att majoritetsvalet riskerade att ge vänstern större inflytande i valen med en utvidgad rösträtt. En rad högermän lämnade in motioner med reformförslag. Det som vann störst gehör kom från Alfred Pettersson i Pålsboda som i huvudsak godtog liberalernas förslag på reform, men som föreslog att proportionella val skulle införas i båda kamrarna istället. Genom att insistera på proportionella val såg högern möjligheten att kunna behålla inflytandet framförallt i första kammaren. Östberg var en av dem som stödde linjen med proportionella valsystem. Han menade att allmän rösträtt med majoritetsval skulle leda till Socialdemokratiskt styre, vars ”massvälde” i så fall riskerade att bli ett hot mot ”den sunda samhällsutvecklingen”.
Regeringen Staafs proposition debatterades i Första kammaren den 14 maj 1906. Staaf med stödet från Andra kammaren anförde i sitt tal att Andra kammaren var de som ansvarade för att se till ”att klockan går”, medan Första kammaren i de stora frågorna ansvarade för att se ”att klockan var slagen”. Varpå Hugo Holmberg svarade att Första kammaren också ansvarade för ”att klockan gick rätt”.
I debatten uttalade sig Östberg angående Staafs förslag, där han stödde en linje med proportionella val:
”Jag är säker på – och det borde ingen kunna vara blind för – att de massor af nya valmän, som skulle bilda majoriteten, komme att till det yttersta göra gällande den makt, som de genom rösträttens utsträckning erhållit. Nej, både rättvisa och statsklokhet bjuda, att vi hålla fast vid de proportionella valen, och det vore sannerligen en dålig tjänst, vi gjorde landet, om vi kapitulerade för en missledd opinion och för en regering, som fullföljer helt andra syften än vi gilla.”
Skriv ut
