Initiativ till bondetåget från Upplands bönder
Beslutet att skjuta upp byggandet av pansarbåten kritiserades av högern och en del liberaler, men även bland Sveriges bönder fanns en oro för att beslutet skulle försvaga den svenska försvarsförmågan. Den 15 december 1913 tog Uno Valfrid Nyberg (1866-1946) från Långtora i Enköping initiativet till ett ”upprop till Upplands bönder och lantmän” där bönderna genom en manifestation skulle visa kung, regering och riksdag att de var beredda att försvara fosterlandet. Nyberg föddes på Lockstaholm i Husby-Långhundra socken.
Uppropet skrevs under av Nyberg samt 34 upplänningar varav en ”K. Lundberg i Alsike Knifsta” och en ”K. Bellander i Knifsta”. Tillsammans med grosshandlaren Jard Emil Frykberg (1862-1923) planerade de för en landsomfattande bondemanifestation. Frykberg uttryckte dock sina tvivel till en början kring böndernas politiska vilja: ”Det är väl ändå galenskap att vädja till Upplands bönder, ”---” Upplands bönder voro ju kända för att ej vara de snabbaste i vändningarna, i följd av Uppsala Nya Tidnings inflytande hade de även i hög grad radikaliserats.”
Rörelsen fick dock stor nationell spridning, inte minst genom skicklig marknadsföring och den 6 februari 1914 samlades omrkring 32 000 bönder för att tillsammans tåga upp till Stockholm slott för att uttrycka sitt stöd till kungen. Av dessa var över 5 000 bönder från Uppland. Väl framme vid slottet höll kungen det så kallade borggårdstalet där han tackade bönderna för deras försvarsvilja och uttryckligen kritiserade regeringens försvarspolitik.
Motdemonstrationer, världskrig och en slutlig lösning
Regeringen Staaf menade att kungens uttalande i försvarsfrågan var ett ifrågasättande av den folkvalda regeringens politik.
Två dagar efter Bondetåget anordnade Socialdemokraterna under Hjalmar Branting en motdemonstration, det så kallade arbetartåget, med över 50 000 deltagare. Under demonstrationståget höjdes många röster för införande av republik. En av demonstranterna, borgmästaren i Stockholm Carl Lindhagen (S), dömdes till böter för förargelseväckande beteende för att ha utropat ”Leve Republiken!”. Lindhagen var en av de riksdagsmän som motionerade om kvinnlig rösträtt när frågan slutligen kom att avgöras.
Trots stödmanifestationen avgick regeringen Staaf och en tjänstemannaregering under Hjalmar Hammarskjöld tillsattes. Ett halvår senare bröt första världskriget ut och striden om demokratin hamnade i bakgrunden. Först 1917 löstes frågan om parlamentarismen slutligt när kungen lovade att inte blanda sig i landets styre. Kungens ändring i frågan kom i samband med oroligheterna i omvärlden. I Ryssland hade februarirevolutionen precis avskaffat monarkin och Gustav V fruktade att samma sak skulle hända i Sverige.
Nybergs fortsatta politiska engagemang
Efter Bondetåget uppvaktades Nyberg av högerledaren Arvid Lindman, men anslöt sig istället till det konservativa Jordbrukarnas Riksförbund som bildades 1915 och blev ledamot av partiets styrelse. Enligt uppgift ska han även ha blivit erbjuden rollen som partiledare, men tackade nej. 1919 drog han sig bort från politiken. 1921 anslöts partiet till Bondeförbundet. Nyberg avled 1946 i Uppsala.
Skriv ut
